Gårdens historia

VÄLKOMMEN TILL HEDENKULLA GÅRD

Idag är en bra dag!

Hedenkulla Gård

Hedenkulla Gård ligger i Skåne, precis utanför Lund i Skåne. Gården byggdes 1869 av byggdes till en av de två döttrarna från storbonden som ett slags hemgift.

 

1917 flyttade droskägaren Per Larsson hit från Malmö med sin familj. Per Larsson var en klok man som insåg

att krigandet inte skulle sluta i första taget och att det säkraste sättet att kunna försörja sin familj var att skaffa ett mindre lantbruk. Familjen odlade grödor och hade höns och grisar. På detta vis var man näst intill självförsörjande med mat och kunde tjäna lite pengar på att sälja egna produkter från gården.

 

 

1941 flyttade Gurli till gården för att ta tjänst som husmor. 1945 gifte hon sig med sonen i huset, Göte. De levde här med sina barn fram till 1990 då de sålde och flyttade pga Götes ohälsa.

 

Efter att vi köpte gården har vi varsamt moderniserat den. Vi har varit noga att behålla den charmiga lantkänslan även om allt är toppmodernt. Vi har både använt moderna material med gammal stil och återvunnit gammalt.

T ex har gamla spegeldörrar har slipats ner och lagats för att sedan målas och återanvändas.

 

 

Bit för bit har Hedenkulla Gård hittat sin stil - gammalt blandat med nytt i en genomgående känsla av värme och välkomnande. 2010 kom Gurli tillbaka till gården för ett besök och hon var mycket nöjd med vad vi gjort med "hennes" hem!

 

 

 

Gårdsspöke

Ska jag nämna något om vårt gårdsspöke? Tja... vi kallar henne för lilla damen. Hon stör sällan men har haft lite åsikter när vi haft för högt tempo med ombyggnaderna. Hon vill gärna att vi tar det lugnt och känner in vad gården behöver... Om vi rusar iväg utan att tänka oss för gör hon sig påmind genom att föra lite väsen och flytta runt på saker. Inget allvarligt, men tillräckligt för att vi ska påminnas om att behandla gården med den respekt den förtjänar.

Ibland när vi sitter i soffan och myser kan någon av våra katter plötsligt resa sig från vårt knä och gå ut på golvet och börja stryka sig mot något/någon som vi inte ser. Lite spooky ibörjan, men nu är både vi och våra vänner så vana att man bara konstaterar att lilla damen är här igen... Är detta sant? Självklart... eller???

 

copyright Patricia Stahl